Uffes krönika februari 2016
Hej alla skjutglada mesar och andra småsparvar!
Välkomna till den mest pricksäkra bloggen någonsin. Här ska jag, Sveriges meste mästerskytt, ge er bilder från de mytomspunna jaktmarkerna som doftar som bara skogen i Avliden gör. Vi snackar 5-56, termoskaffe och rullad hund. Nej, du vill inte veta vad den rullat sig i.
Avliden kan inte jämföras med någon annan plats på jorden eller Discovery Channel. Jag skulle så gärna beskriva tallhedarna med frasande lingonris, gammelskogen uppe på åsen, ävjorna som rinner upp i älven österut, de vackra hyggena med milsvid fri sikt, slingrande spåriga skogsvägar, vändplatser, grotlimpor… Men då blir ni så till er i trasorna, att ni allesammans vill komma hit och det går inte alls. Det bästa med Avliden är ju att här finns väldigt lite folk och mycket älg.
Visst har några snilleblixtar slagit hederligt, fattigt folk här så till den milda grad, att de försökt gillra turistfällor i Avliden. Så sent som på 1980-talet var det en granne som ägde mark kring i en tjusig tjärn, perfekt för en campingplats sa han. Där byggde han glasskiosk. Dit kom naturligtvis inte en käft och det antogs allmänt att han åt opp all glass själv. Det är i alla fall en rimlig förklaring till att han frös ihjäl mitt i sommaren.
Sedan dess har det varit lugnt här. Folket i byn håller sig på mattan och bär färgglada reflexvästar utomhus för att inte störa grannsämjan under jaktsäsongen. Vi bjuder inte hem varandra i onödan och i så fall bara på en slät kopp kaffe. Lördagar undantaget.
Vill man träffa grannarna så gör man det i skogen, säkrast på 155 mhz. I jaktradion avhandlas många fina jägarhistorier och nu kan jag äntligen återberätta en del av dem här, i en egen kanal, för er. Har ni till exempel hört historien om Edwin, när han skulle lätta på trycket i ett dike och trodde att han dragit ner brallorna men missade att han hade dubbla långkalsonger och så, hehe, snufs, he…
OK, den historian handlade inte om jakt, då. Vi tar det nästa gång.
Hälsningar från Avliden,
Uffe
